The infinite emotions of coffee är namnet på en ny bok skriven Alon Halevy, som leder Googles databasforskning-grupp i Californien. Han har besökt över trettio länder på sex kontinenter för att utforska olika kulturella förhållningssätt till just kaffe:

The Infinite Emotions of Coffee provides a contemporary prism of the drink that so much of the world takes for granted every morning. Technopreneur Halevy’s travels to more than 30 countries on six continents shed light on how coffee has shaped and is influenced by different cultures through the bean’s centuries-spanning journey of serendipity, intrigue, upheavals, revival, romance and passion. With more than three years of field research, over 180 color photographs, and richly illustrated infographics, this book is an immersive experience that brings alive the enduring allure of coffee and the nuanced emotions of both tradition-bound and avant-garde café cultures.

Naturligtvis besökte han många caféer på sina resor, och några av dem har han listat på webbplatsen. I Sverige tyckte han bland annat om Cocovaja, Koppi och Da Matteo. Jag för min del tycker att det är oerhört coolt att just en Google-forskare har en sådan penetrerande passion för kaffe. (Hittat via sprudge.com).

Stockholm Roast heter det senaste tillskottet av specialkaffe-rosterier i Sverige. För att vara korrekt så har det funnits ett tag, men drivs sedan i höstas av Johan Ahlgren, Öner Kulbay, Oliver Sundfeldt och Carl Wachtmeister. Johan lärde jag känna när han drev en espresso-bar i Gamla Stan, och någonstans där och då var det som mitt kaffeintressse började. Tack för det Johan . Häromdagen besökte jag rosteriet, och det är verkligen inspirerande att möta människor som verkligen gillar det de gör. Och inte minst har viktiga kunskaper i ämnet och dessutom modet att satsa. I det rykande färska nyhetsbrevet som kom idag berättar de lite om kaffet:

I skrivande stund rostar vi bönor till vår Espressoblend Transatlantic Espresso. Speciellt stolta är vi också över vårt nya Brasilienprojekt. Där ingår fyra gårdar belägna inte mer än 8 mil ifrån varandra, men som trots detta framställer bönor med helt skilda karaktärer. Dessa spännande påsar blir snart tillgängliga för Er! Kommande månader kommer vi även att erbjuda Transatlantic Espresso, de fyra nya brassarna, Plantations Bryggblend samt Stockholm Syndrome – vår premium blend.

På Coffeetown och Baristashopen kan ni beställa hem Stockholm Roasts kaffe. Vill nu hellre klämma på påsarna går ni till Andra Bönor i Stockholm, eller till  Te & Kaffehuset i Malmö.

Rättvisemärkt eller inte, är en fråga som då och då kommer upp på agendan. Daily shot of coffee ställer sig frågan How fair is fair trade? Timbro gav för några år sedan ut rapporten Vad rättvisemärkt inte berättar. Jag tycker nog att direct trade låter mer sunt på det stora hela, det vill säga att kaffet köps direkt från odlarna utan mellanhänder.

Den 5 februari drar Barista Cup 2012 igång, och med anledning av det hålls en Barista Cup workshop den 1 februari klockan 19.00 i da Matteos lokaler på Magasinsgatan. Öppet för alla.

Mjölk i kaffet eller inte? Sprudge.com tar sig an ämnet på ett litet oväntat sätt.

Jul och Nyår har passerat, och almanackan visar redan mitten av januari. Under mellandagarna var jag bland annat i Helsingborg, och stegen styrde naturligtvis mot Koppi. Med mig hem köpte jag en påse fantastisk Finca Sin Limites (direct trade), och en påse Hama (eko) som var lite för syrlig för min smak – dock med reservationen att min bryggning inte gör kaffet helt rättvisa.

Bubblan heter en grupp på Facebook som jag är med i, och som till mångt och mycket består av experter på sociala medier (är i och för sig lite frågande till vad den “titeln” egentligen innebär, men det är en annan bloggpost). Att där vara kritisk till det nya medielandskapet är inte helt enkelt, och reaktionerna brukar inte låta vänta på sig. Dessa personer finns naturligtvis på Twitter, och i tidningen Journalisten använder PR-konsulten tillika nestorn i sammanhanget, Brit Stakston begrepp som sekt för att beskriva denna bubbla. Hon säger att man “skyddar varandra”. Och vad har då detta med kaffe att göra? Jo, på da Matteo-bloggen uttrycker Jesper Bood ungefär samma åsikt, men naturligtvis gällande den svenska kaffesfären.

Twitter som socialt medie är fortfarande mycket ungt, och vi vet fortfarande inte om det är ett navelskådande community som sitter och “high-5:ar” varandra [...] När ska vi släppa sargen och sluta låtsas vara experter på ett ämne och en produkt som är så oerhört ung och oerfaren i Sverige ännu, och börja dela med oss till varandra av våra brister och fel, istället för att blåsa upp oss som vingklippta påfåglar?

Det är sannerligen intressant hur vi människor tenderar att hamna i bubblor.

I höstas hittade jag sajten keepcup.com och blev, om inte såld, så i alla fall väldigt förtjust. Jag tycker att muggtermosar ser tämligen osexiga att dricka ur, inte heller är de snygga vilket jag tycker att KeepCup-muggarna är. Det är dessutom möjligt att designa dem efter egen smak och tycke. Några månader efter min “upptäckt” såg jag att de säljs på Drop Coffee med deras logga,  samt på Kaffemaskinen. Trots min förtjusning är jag lite osäker på när jag skulle använda muggen, för i ärlighetens namn har ju de flesta ställen to-go-muggar. Dock får jag nog skämmas för den tanken som ju inte är det minsta hållbar. Dear Coffee, I Love You (DCILY), lyfter däremot fram hållbarhetsaspekten när de bloggar om just KeepCup:

Coffee is a wonderful thing. But it takes a vast amount of resources to bring us our daily cup(s). The least we can do is try to minimize that impact. In an ideal world, everyone has the time to sit down with a ceramic mug and enjoy their coffee until it’s gone. However, in real life people have things to do and places to go—so they take their coffee with them. All of those cups add up (500 Billion per year) and they do a great job of ruining the drinking experience as well.

London 2011 tycks ha varit ett bra år för alla som vill dricka gott kaffe. En av föregångarna, enligt Timeout, är James Hoffmann på Square Mile Coffee, och nedan kan du lyssna på en intervju med honom där han bland annat önskar att den goda kaffekulturen ska nå ut bredare än den gör idag. Jag kan inte annat än att hålla med. För några veckor sedan upptäckte jag dessutom Hoffmanns blogg, Jimseven, som numera finns i mitt RSS-flöde.

Det accelererande intresset för kaffe tycks även ha nått Berlin enligt NY Times: “and the selection of specialty roasts offered in Berlin is more varied than ever”.

Nästa vecka ska jag göra ett studiebesök på rosteriet Stockholm Roast, men mer om det då.

Mitt förhållande till den annalkande julen är nu för tiden komplicerad, men en del av mig älskar den och det tillhörande stundtals hysteriska paketköpandet. Vill du köpa julklapper associerat till kaffe har DCILY (dear coffee I love you) skapat en present-guide för den som vill som “uppgradera och förbättra sin kaffeupplevelse”. Själv önskar jag mig en Chemex-bryggare, vilken skapades 1941 av kemisten Peter J. Schlumbohm. I Stockholm finns den att köpa både här och där, men även på nätet.

Den 17 december går Barista guild of Taiwan av stapeln. Tävlingen är uppdelad i två kategorier, dels The best roast award och dels The best espresso award. Om jag är rätt informerad så kommer Costas från Costas Roastery i Umeå att vara på plats

Konferenser med webbfokus är det jag är van vid,  såsom deltagande på SSWC, talare på Internetdagarna och medarrangör av SSMX/Vinterminglet. Kanske kommer mitt fokus att flyttas till liknande event där kaffe är huvudpersonen, och det lär inte vara svårt att hitta. Exempelvis hölls det ett Barista Camp i Italien förra veckan veckan (via da Matteo). Ännu hellre skulle jag dock mixa de båda genrerna.

För snart sex år sedan öppnade Gamla Enskede Bageri, och snabbt insåg jag deras potential och skrev en artikel för Stockholm City om dem (tyvärr finns den inte kvar på nätet, och mitt ex ligger på en avsomnad dator). Det har mycket riktigt gått bra, och de har sedan några år även ett tillhörande café. Dock har jag saknat, och lite diskret påpekat, avsaknaden av intresse för att servera riktigt bra kaffe. Men inte längre. Sedan en tid tillbaka finns här (jepp, sitter på bageriet och skriver) två baristor, vars  inflytande syns i att det numera finns en kaffebar, Chemexbryggare och möjlighet att köpa med sig kaffe från Johan och Nyström. Jag tror – och hoppas – att vi ser en trend att man på allt fler caféer, bagerier och restauranger kommer att kunna beställa riktigt bra kaffe.

Ett av de bättre espresso-haken i Stockholm är enligt mig Cocovaja, vars ägare Ilias Ioannidis jag “upptäckte” tack vare hans numera ouppdaterade blogg Kaffenjutning för säkert fem år sedan. Då var bloggandet inte tillnärmelsevis lika vanligt som idag, och därför är det inte förvånade att Ilias fortfarande ligger i framkant och testar Izettle som betalningstjänst.

På Mashable läser jag att Starbucks har börjat med QR-koder med syfte att lära kunderna mer om sitt kaffe.

Alexander Ruas från Drop Coffee, blev i år svensk mästare i “professionellt barista hantverk” i Barista Cup 2011, och var säkert en av anledningarna till att han blev uttagen till Svenska Baristalandslaget (vilka för övrigt vann Nordic Barista Cup). Förra veckan samtalade jag med Ruas, och kommer så småningom att lägga upp en text här baserat på det. Förutom att prata, fick jag också chansen att koppa kaffe från Lilla Kafferosteriet med honom och kollegan Erik Rosendahl. Bra start på dagen! Nedan en intervju med Ruas på Svt.

Uppdatering 6/12 – Gamla Enskede Bageri säljer också Chemexbryggare.

Förra veckan rapporterade P4 Kristianstad att anställda på Espresso House arbetar under mycket stressiga förhållanden, och att femton minuters lunchrast är mer regel än undantag. Detta enligt de anställda, medan VD Adriano Capoferro inte håller med. Sociala medier-nörd som jag är ville jag se hur detta kommunicerades på kedjans Facebook- respektive  Twitter-konto. Det gick sådär. På vad jag gissar är deras officiella Facebook-konto (några av de lokala caféerna har skapat egna sidor), fanns inget innehåll över huvud taget, och det senaste av deras tre (!) tweets skrevs i februari 2010. På deras webbsida är det knäpptyst om P4s reportage. Kanske funkar deras strutsmentalitet då jag inte har hört något mer om detta.

Oaktat personalpolitiken ovan tycker jag att Espresso House är den kedja i Sverige som håller måttet bäst när det gäller att göra kaffe (vet att jag svär i kyrkan hos inbitna kaffe-nördar nu . Från och med oktober är det dessutom bönor från Johan & Nyström som gäller på kedjan om du väljer att dricka bryggkaffe. Lite småironiskt dock att de i beskrivningen av nya bönleverantören skriver:

De ställer också höga krav på sociala frågor och går bara in i samarbete med kaffeodlare som tar god hand om anställda och miljö.

Andreas på Drop Coffee berättade för mig om Intelligentsias app, som enligt honom vida överstiger J&Ns i kvalitet. Själv har jag inte laddat ner den. Ännu.

Förra veckan publicerade SvD en debattartikel av finansminister Anders Borg och näringsminister Annie Lööf med anledning av den sänkta krogmomsen. De skrev bland annat att: “vi tänker göra vårt yttersta för att reformen leder till sänkta priser, fler jobb och en övergång från svart till vit sektor.”. Inte så verklighetstrogna tycker Matts Johansson, CEO på Da Matteo, att de två är (tyvärr saknar hans bloggpost länkar):

Det visar att Makroekonomiska teoroetiker som samtidigt blir politiker kan nog hålla i statskassan på ett föredömligt sätt, men ge fan i oss småföretagare för det begriper man inte hur det fungerar, och vi befinner oss på en annan marknad där inte makro alltid är tillämpligt.

Hade jag varit i närheten av Köpenhamn på torsdag hade jag inte missat Torvehallernes Barista Jam klockan 19.00 som The Coffee Collective ordnar. Öppet för alla.

Starbucks är inte för mig. När jag var i NY för några år sedan beställde jag en cappu där, drack två munnar och slängde resten. Korrelationen mellan kaffe och det som serveras på Starbucks är för mig låg. Nu ska man tydligen börja sälja kaffe på bönor som är lite ljusare rostat än tidigare. Innebär det att kaffet på Starbucks kommer att bli bättre? Troligen inte om man ska tro Dear Coffee, I love you, men tycker ändå att initiativet är lovvärt:

If Startbucks and its ginormous $2 billion dollar marketing megaphone can get people to think lighter roasts are a good thing—it allows the roasters who have already been roasting more enjoyable coffee to reach more people.

Latten är död om man får tro Da Matteo, som nu tar ett ordentligt grepp om sin kaffe-meny. Istället för cappuccini, latte, cortado… kan du hädanefter endast beställa “espresso med skummad mjölk. Liten, mellan, stor.”Jag funderar på om man kan beställa en liten på dubbel espresso?

I helgen gick Nordic Roaster Forum av stapeln för fjärde året i rad. Denna gång var det Da Matteo som står som värd. Bloggposter och videolänkar hittar du här, och på Twitter var det hashtaggen #NRF2011 som gällde.

Jag har aldrig varit i Oslo, men när jag någon gång åker dit kommer Tim Wendelboe vara ett av de första ställen jag besöker, och precis som för de flesta mikrorosterier i Sverige är hållbarhet såväl ur ett mänskligt som ekologiskt perspektiv viktigt. För en dryg vecka sedan blev de dessutom uppmärksammade i NY Times i en artikel om kaffe i just Oslo.

Apropå hållbarhet och kaffe så är det på agendan lite överallt nu. Korrespondenterna i SVT handlade förra veckan, i avsnittet Beska droppar, om hur klimatförändringar och bekämpningsmedel påverkar arbetarna på kaffeplantagerna och även kaffeskördarna. Jag har tyvärr inte hunnit titta på programmet. Samma dag pratade Johan Damgaard från Johan och Nyström om klimatförändringarnas inverkan på bland annat kaffepriser och kvalitet. En relativt nystartad blogg är Nordic Approach som också fokuserar på hållbarhet:

Nordic Approach is a forward thinking green coffee importer targeting the emerging market of quality roasters throughout Europe.

Our goal is to take coffee quality to a new level, starting at the source, and bring these coffees to roasters that appreciate it’s value and uniqueness.

Our mission is to not only raise the quality of the coffee but to contribute to a more transparent and sustainable coffee trade by developing close relationships and build bridges between farmers, exporters and roasters.

På tal om Johan och Nyström så har de nyligen släppt en app (just nu för iPhone, men snart även för Android) där du bland annat hittar närmaste återförsäljare av deras kaffe, men som framför allt hjälper dig med de rätta proportionerna mellan vatten och kaffe för fem olika bryggmetoder. Och nej, den bryggmetod vi vanligtvis tänker på är inte ett av alternativen. Jag gillar appen, som är lättnavigerad, informationsrik och relevant. Vad jag däremot har lite problem med när det gäller Johan och Nyström är deras webbsida. Dels förstår jag inte varför de har en flik för nyheter och en flik för deras blogg då dessa ibland har liknande/samma innehåll på båda ställena. Dessutom är nyheterna personligt skrivna och skulle lätt kunna kategoriseras som blogginlägg – slå ihop nyheter och blogg och underlätta för besökaren är mitt råd. Dels har blogginläggen inga permalänkar, vilket gör de enskilda blogginläggen svåra att länka till (i sitt nuvarande skick måste jag gå via kommentarerna för att kunna länka till enskild post).

Det har gått en dryg vecka sedan jag skrev om Ganna Chyzhevska. Och det har hänt en del sedan dess. Igår tisdag skulle Ganna ha utvisats, men tack vare sitt barnbarn Anna Ottos vägran att ge upp har de nu fått två extra veckor att kämpa vidare på. Anna skriver på Facebook:

Det känns som att jag har fått 2 extra veckor att leva . Sätter igång med att skriva en debattartikel och ber sedan Barbro Westerholm att lämna in en interpellation gällande begreppet synnerligen ömmande omständigheter!

I mitt förra inlägg berättade jag om den Facebook-sida jag skapat med anledning av detta. De då 379 lajksen har blivit 1,982, och siffran ökar stadigt. Ökar gör även min tro på att sidan har haft betydelse: Tack vare den har allt fler har fått kännedom om fallet, och av de som lajkat sidan har många skrivit till Migrationsverket. Inte minst tror jag sidan är peppande och stärkande för Anna och hennes familj – de känner att de inte är ensamma utan faktiskt har stöd av helt okända människor.

Är då Facebook en väg att gå för att få kontakt med partierna i ärenden som dessa? Nej. För två veckor en dryg vecka sedan ställde jag en fråga till förra mandatperiodens riksdagspartier på deras FB-väggar. Ett svar har jag fått, och det var från Moderaterna som svarade inom ett dygn:

På Socialdemokraternas sida hittar jag inte ens inte min fråga (nedan till höger), och det verkar inte bättre än att den är borttagen. Möjligtvis kan det vara så att de har stängt av funktionen där vem som helst kan kommentera på deras vägg, men resultatet är detsamma, att min fråga inte syns. Centerpartiet (nedan till vänster), Folkpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet lyser med sin frånvaro av svar.

Med detta kan jag konstatera att partiernas FB-sidor främst verkar vara kanaler för push. Det blir ju extra nedslående för mig som tjatade mig hes om dialog och öppenhet när jag var ansvarig för sociala medier på Centerpartiet. Detta verkar ju dock gälla även de andra partierna, exempelvis var Hampus Brynolf ansvarig för Socialdemokraternas satsning på sociala medier inför valet.

Nåväl. Positivt är i alla fall att Folkpartiets riksdagsledamot och talesperson i äldrefrågor, Barbro Westerholm, i måndags tog upp frågan med partiets ministrar. Även Kristdemokraterna har reagerat ser jag på deras FB-sida, där de länkar till en debattartikel i Aftonbladet. Jag passade på att kommentera även där, behöver jag säga att jag inte har fått något svar. Men kanske har (KD) fått upp ögonen för fallet Ganna Chyzhevska tack vare slacktivisterna.

För några veckor sedan såg jag ett inslag på SVT om 90-åriga Ganna Chyzhevska, som i början av oktober kommer att utvisas till Ukraina. Hon är dement, synhandikappad, har hjärtfel och framför allt inga anhöriga kvar i hemlandet.  De finns i Sverige.  När jag såg detta kände jag, sorg, frustration och vanmakt:

Någon vecka efter tweeten blev jag kontaktad av Lena Bergquist, en då för mig okänd kvinna som frågade om jag ville göra något för Ganna. Det mest banala jag kunde komma på var att skapa en FB-sida, vilket jag också gjorde (efter kontakt med Gannas dotterdotter Anna Otto). Sidan har i skrivande stund 379 lajks . I beskrivningen av den skriver jag att: “detta är inte slacktivism – det är en digital namninsamling:

Enligt en rapport om svenskarnas ideella/frivilliga och informella insatser gjord av Ersta Sköndal Högskola 2010, pekar man på att “Svenskarnas engagemang är större än någonsin”. I den avslutande diskussionen står följande:

[....] är det alltså ingen överdrift att påstå att det ideella arbetet utmärks av en häpnadsväckande stabilitet.Detta intryck förstärks ytterligare av att vi nu för första gången noterat påfallande höga siffror för ett annat engagemang, nämligen det som sker på nätet och utanför det traditionella föreningslivet. Det sistnämnda verkar, i alla fall i det korta perspektivet, snarare bli till ett komplement än en ersättning till ett traditionellt engagemang.

Efter att ha funderat fram och tillbaka på detta håller jag inte längre med Micke Kazarnowicz som i en bloggpost helt fördömer slacktivsm (vilket jag tidigare alltså själv har gjort). Han menar bland annat: “för att akti­vism inte ska bli slack­ti­vism måste insat­sen som per­so­ner gör bidra till en direkt skill­nad.”. Men hur vet man det från början. Hur vet jag, eller de som “lajkar” Gannas sida, huruvida den kommer att påverka Migrationsverkets beslut eller inte? Kanske kan den vara en faktor bland flera.

Frågan är om alla de  som (pekar även på mig själv) gnäller på slacktivisterna själva är aktivister. Eller har vi kommit dithän att det är bättre att inte göra någonting alls jämfört med att vara en slacktivist? Randy Paynter, CEO and Founder of Care2 säger klokt på Mashable:

“As Edmund Burke once said, ‘Nobody made a greater mistake than he who did nothing because he could do only a little.’ Because small steps can lead to bigger steps, being critical of small steps serves no good. It simply disenfranchises folks.”

I bästa fall kan det vi kallar för slacktivism få upp ögonen på människor. Ögonöppnaren kan i sin tur leda till ett mer aktivt engagemang. I de flesta fall förblir dock säkert de flesta inaktiva, men kanske med en större medvetenhet om vad som pågår i världen omkring dem – och det är en god början.

—————————————-

Fotnot: Ganna Chyzhevskas dotterdotter Anna Otto arbetar aktivt för att få Migrationsverket att ändra sitt beslut. Förutom regelbunden kontakt med dem har hon bland annat demonstrerat i Stockholm och startat två namninsamlingar.

Jag har en passion för kaffe. Inte så att jag kan dricka tio koppar om dagen. Redan tre är väldigt mycket. Men jag älskar när kaffet är varsamt tillagat, när baristan sätter en ära i sitt yrke och framför allt när bönorna är rostade med omsorg.

Ibland skäms jag för detta, till synes, ytliga intresse. Inte bidrar jag till fred på jorden med mitt intresse, inte heller spelar rostningsmetoden någon roll för  att minska risken för demens (en fråga som står mig varmt om hjärtat av personliga skäl). Men kanske. Kanske kan murar rivas om vi träffas över en kopp på favorithaket och samtalar med varandra.

Min pappa hade en dröm om att öppna ett fik i Stockholm på 1980-talet. Han hade till och med sett ut en lokal på Fleminggatan där hans tänka målgrupp, lastbils- och taxichaffisar lätt skulle kunna parkera utanför (viktigt aspekt att ta hänsyn till för den målgruppen). Tyvärr blev det ingen av detta. Men drömmen gick i arv till mig, som dock inte heller har förverkligat den. För mig har det fallit på insikten jag inte skulle klara av att vara bunden vid ett ställe så många timmar per dag som det skulle krävas.

Rethink.

Hur kunna erbjuda människor gott kaffe med friheten i behåll? Genom e-handel så klart. Första stapplande stegen är tagna. Jag har en klar och tydlig idé om hur erbjudandet bör ser ut. Jag har en eventuell samarbetspartner. Jag har värdefulla kontakter inom den småskaliga kaffe-branschen. So far so good – men så har jag knappt börjar heller

En fördel med att vara i Stockholm jämfört med annorstädes (nu pratar jag Sverige alltså) är alla espressohak med ambitioner. Ett sådant är Snickarbacken 7, har ni inte varit där vill jag verkligen rekommendera stället. De använder böner från da Matteo, har en supertrevlig barista som heter Johan (nåja, de har flera baristor än så men inga fler som jag känner) och skönt häng. Gå dit.

Stay tuned för mer kaffesnack.

[uppdaterad 18/1-2012] Det har gått över ett år sedan jag skrev den här bloggposten och oj vad jag inte håller med mig själv längre. Det är, tycker jag nu, ingen som helst skillnad på den så kallade sociala medier-bubblan som på andra bubblor. Och inte behöver det betyda att man är fanatisk bara för att man ibland samlas kring en och samma kontext – jag tror att “balans” är förlösande ordet. Är du balanserad i det du gör och tycker är fanatismen långt bort. [/ uppdaterad 18/1-2012]

Jag har funderat på detta med att tillhöra en grupp och därmed lätt låta hela sin person identifiera sig med densamma. Gruppen kan lätt bli till en elastisk bubbla som det blir svårt att slå hål på. Fenomenet finns överallt i samhället, till exempel inom idrott, inom politiken, eller i religiösa sammanhang. Ett undantag, vill jag hävda, är sociala medie-bubblan.

Jag umgås mycket med folk från just den så kallade sociala medie-bubblan. Det är dock oklart vilka som ingår där och vilka de gemensamma referensramarna är. Det jag med någorlunda säkerhet kan säga är att vi alla ser  på webben som samhällsförändrande – den sociala digitala webben kommer att ändra hur vi agerar och kommunicerar i framtiden. Frågan huruvida bubblan är elitistisk aktualiseras med jämna mellanrum. Senast det hände mig var på min FB-sida där ett uttryck av ogillande riktades mot den, som uttrycktes, självutnämnda sociala medie-eliten. Fine. Gärna en elit. Gärna en tillåtande bubbla. Däremot ogärna en bubbla med skygglappar.

Att känna tillhörighet med andra människor är något de allra flesta vill göra, och grupptillhörighet kan därmed bli ett fundament som man lätt hänger upp en del av sitt liv på. Jag tror inte att detta är fel – tvärtom. Vi vill alla tillhöra en kontext. Dock – när denna tillhörighet övergår i att bli allt som existerar är det inte bra. När man som utomstående inte “tillåts” ifrågasätta eller vara kritisk frågar jag mig varför.

Det spelar dock ingen roll vad för slags gemenskap du tillhör om den gör dig fanatisk. I detta ingår att anamma samma språkbruk som de andra i gruppen; att försvara det gruppen gör till varje pris; att inte kritiskt kunna granska; att tycka att andra har fel och det vi gör är rätt. Kort sagt: intolerans och skygglappar.

Bubblor kan – är alltså inget givet faktum – hittas bland idrottsfans, inom politiken på kursgårdar eller i religiösa sammanhang. Kort sagt överallt där folk samlas kring en bestämd diskurs. Jag har själv levt i en bubbla i ett nyligen avslutat förhållande. Detta är inte sunt oaktat form av bubbla.

Vad gäller den sociala medie-bubblan är det precis tvärtom. Den övergripande diskursen är just den om den samhällsförändrande digitala sociala webben.

Det är inte vi mot de andra. Det är inte ett gemensamt språkbruk (låt gå för att vi alla rör oss fritt mellan uttryck som SEO och RT). Vi bor här och vi bor där. Vi tål att bli kritiserade. Vi ser att det finns flera sanningar. Och framför allt: Den styr inte våra liv – den berikar livet.a

I förmiddags när jag var på väg till Word Camp slog det mig – jag hamnade igår i ett tillstånd som jag har saknat under en längre period. Det kan närmast beskrivas som Flow.

Lyssna gärna på Mihaly Csikszentmihalyi för att höra hans Ted-föredrag om bland annat Flow och passioner.