Slacktivister – får saker att hända?

by Ingemarsdotter on 2011-09-22

För några veckor sedan såg jag ett inslag på SVT om 90-åriga Ganna Chyzhevska, som i början av oktober kommer att utvisas till Ukraina. Hon är dement, synhandikappad, har hjärtfel och framför allt inga anhöriga kvar i hemlandet.  De finns i Sverige.  När jag såg detta kände jag, sorg, frustration och vanmakt:

Frustrationstweet

Någon vecka efter tweeten blev jag kontaktad av Lena Bergquist, en då för mig okänd kvinna som frågade om jag ville göra något för Ganna. Det mest banala jag kunde komma på var att skapa en FB-sida, vilket jag också gjorde (efter kontakt med Gannas dotterdotter Anna Otto). Sidan har i skrivande stund 379 lajks . I beskrivningen av den skriver jag att: “detta är inte slacktivism – det är en digital namninsamling:

Infobeskrivning på FB

Enligt en rapport om svenskarnas ideella/frivilliga och informella insatser gjord av Ersta Sköndal Högskola 2010, pekar man på att “Svenskarnas engagemang är större än någonsin”. I den avslutande diskussionen står följande:

[....] är det alltså ingen överdrift att påstå att det ideella arbetet utmärks av en häpnadsväckande stabilitet.Detta intryck förstärks ytterligare av att vi nu för första gången noterat påfallande höga siffror för ett annat engagemang, nämligen det som sker på nätet och utanför det traditionella föreningslivet. Det sistnämnda verkar, i alla fall i det korta perspektivet, snarare bli till ett komplement än en ersättning till ett traditionellt engagemang.

Efter att ha funderat fram och tillbaka på detta håller jag inte längre med Micke Kazarnowicz som i en bloggpost helt fördömer slacktivsm (vilket jag tidigare alltså själv har gjort). Han menar bland annat: “för att akti­vism inte ska bli slack­ti­vism måste insat­sen som per­so­ner gör bidra till en direkt skill­nad.”. Men hur vet man det från början. Hur vet jag, eller de som “lajkar” Gannas sida, huruvida den kommer att påverka Migrationsverkets beslut eller inte? Kanske kan den vara en faktor bland flera.

Frågan är om alla de  som (pekar även på mig själv) gnäller på slacktivisterna själva är aktivister. Eller har vi kommit dithän att det är bättre att inte göra någonting alls jämfört med att vara en slacktivist? Randy Paynter, CEO and Founder of Care2 säger klokt på Mashable:

“As Edmund Burke once said, ‘Nobody made a greater mistake than he who did nothing because he could do only a little.’ Because small steps can lead to bigger steps, being critical of small steps serves no good. It simply disenfranchises folks.”

I bästa fall kan det vi kallar för slacktivism få upp ögonen på människor. Ögonöppnaren kan i sin tur leda till ett mer aktivt engagemang. I de flesta fall förblir dock säkert de flesta inaktiva, men kanske med en större medvetenhet om vad som pågår i världen omkring dem – och det är en god början.

—————————————-

Fotnot: Ganna Chyzhevskas dotterdotter Anna Otto arbetar aktivt för att få Migrationsverket att ändra sitt beslut. Förutom regelbunden kontakt med dem har hon bland annat demonstrerat i Stockholm och startat två namninsamlingar.

Previous post:

Next post: