Häromdagen publicerade Svenska Dagbladet ytterligare en artikel i sin granskning av riksdagspartiernas hantering av sociala medier inför valet 2010. Ingången och frågan var denna gång hur sociala riksdagsledamöterna egentligen är på Twitter? De startade helt enkelt ett fiktivt Twitterkonto, utan avatarbild, med några pliktskyldiga uppdateringar – för att därefter ösa på med frågor – en till varje riksdagsleamot som har konto på Twitter:
Många har reagerat negativt på SvD:s arbetsmetod, bland annat Elias Betinakis och Brit Stakston. Och ja, metoden kan ifrågasättas. Mer intressant är dock huruvida resultatet hade blivit ett annat om en “riktig” person hade ställt samma frågor? Tyvärr tror jag inte att det hade gjort någon skillnad.
Min uppfattning är att många politiker tror sig veta att det är viktigt att finnas på nätet. Men de vet inte varför, eller hur de ska hantera de nya kommunikationsmöjlighterna. Kanske har de sociala medieansvariga (!) på partierna sagt att “du måste finnas på Twitter”. Kanske har deras barn sagt detsamma, deras vänner…
Om jag talar för mig själv har jag inte uppmanat någon av Centerpartiets rikdsdagsledamöter att finnas på Twitter. Däremot har jag berättat hur det fungerar och vad de eventuellt skulle vinna på att vara en aktiv röst där. Att vara dendärsomkansocialamedier är ofta ett oglamoröst jobb då argumenten mot att vara en del av det nya medielandskapet gärna upprepas och påpekas för mig.
Det jag inte förstår är varför många politiker uppenbarligen inte är beredda att lägga två strån i kors för att hitta nya väljare att kommunicera med? Kanske har man inte förstått att det egentligen inte handlar om kanalval utan om ett helt nytt sätt att tänka – ett paradigmskifte.
Jag begär inte att alla ska vara lika tänd på “det här nya” som jag är. Men snälla – avfärda inte det nya medielandskapet med att ni inte har tid, ork eller vad det nu kan vara för orsaker. Gör er själva den tjänsten. Om man lyfter blicken ovanför Twitter och Facebook kanske det finns en möjlighet att se vilken potential allt det nya innebär. Kanske går vi till och med mot en vänligare värld, tack vare de digitala medierna:
We are sharing unprecedented amounts of personal perspective through the online platforms mentioned above, as well as on blogs and user generated content sites like Twitter, Wikipedia, and YouTube. This increased sharing, combined with the technological transparency and connectivity that the Internet provides, is exposing our points of common ground more than ever before. The stage is set for a positive change in the way we view “us” and “them.” The more we understand our common ground, the more likely we are to understand each other’s differences.
En stor skillnad mellan valet i USA och det kommande riksdagsvalet är att vi i Sverige, personvalet till trots, framförallt röstar på partier och inte på personer. Incitamenten att knyta väljare till sin person är alltså inte lika starkt. Och därför kan vi raskt lägga ytterligare ett argument mot att använda de digitala medierna till de övriga.
Däremot finns det många partimedlemmar och lokalpolitiker (oavsett parti) som gärna lägger ner tid och engagemang på “sitt” parti. De väljer att – i eget namn – tala för sitt part oavsett om det är på torget eller på webben. Istället för att lägga all mediabevakning på riksdagsledamöterna vore det kanske mer intressant att titta på partiernas samlade webbnärvaro.
{ 4 comments… read them below or add one }
Hej och tack för bra inlägg.
jag tror liksom du att vi tyvärr skulle fått ett liknande utfall även om det hade varit en riktig person.
Problemet är dock att journalisterna är så tveksamma i sin undersökningsmetod, men ändå blåser upp nyheten som om det vore fakta. Vanliga tidningar har i egenskap av resurser och kompetens ett ansvar och ett försprång gentemot bloggare och det ligger i trovärdighet, journalistisk metodik, faktagranskning och källkritik.
Bra skrivet Ulrika! Men mkt finns att vinna för den som lyckas bygga en relation med väljarna och inte då som en grå massa utan med dem som individer.
Tack!
Visst, du har helt rätt i det, jag hade inte det fokuset när jag skrev dock.
I ett mer seriöst wallraffande hade denna metod aldrig godkänts.
@Federley
Tack Fredrick!
Jag hoppas att fler än du och Annie inser att de har mycket att vinna på relationsbyggande.